Så kallade vänner

Hur j....a inskränkt, oförskämd får man var mot ens vänner.
Vi har en granne som vi umgås med lite nu och då. Men mest varje dag promenerar vi tillsammans upp till postlådan vilket tar ca 30 minuter p g a att han går så sakta, det i sin tur beror på att han opererat höfter och knän.

I går kväll när Ed och jag satt på altanen, vi hade tänt en liten brasa. Vi pratar och diskuterar väldigt mycket med varandra, det är något som jag älskar med honom. Men igår fick jag världens chock när han berättade om promenaden med C. morgonen innan. Ed nämnde för C. att han skulle göra ett läkarbesök nästa dag p g a några myggbett som såg konstiga ut på hans ben. (Jag fick detsamma för ett antal kvällar sedan när vi satt ute). Komentaren blev "ja, man får se upp med kvinnor från Sverige, det kan vara en sexuellt överförd sjukdom. Jag bara satt där och gapade. Blev skitförbannad först, sen blev jag så himla ledsen. Hur kan man bara uttala sig så om sin bästa väns fru. Jag kände mig fruktansvärt förolämpad och sårad. Får se vad han har att säga efter det att han läst emailet jag skickade.

Det är det värsta med att bo i ett litet samhälle som detta, alla pratar om alla. Hur kan man lita på denna person igen. Vi har samma problem i Sverige, skvaller kommer nog alltid att finnas. Men det beror ju på vad man pratar om och hur man säger det. Framför allt i vilket sammanhang. Det har ingen betydelse vilken nationalitet eller tro en annan människa har, man kan inte döma någon genom rykten eller myter. Man måste skaffa sig en egen uppfattning om varje individ innan dess.

Det verkar som en liten klick av människor här, hellre pratar om andra än sig själva. Nu för tiden bjuder jag inte så mycket på mig själv som jag gjort tidigare. Kände mig verkligen välkommen från början av denna klick. Men nu har jag börjat inse mer och mer att det är en falsk fasad. Den andra klicken vill inte bli involverade så dom håller sig för sig själva. Men tack och lov har rädslan från andra människor aldrig hindrat mig från att hitta nya relationer. Man lär sig att sortera efter hand livet går vidare.

Såklart att detta gör att jag längtar hem igen desto mer. Jag är så glad att alla öppnade stora famnen för Ed och att han fick känna sig riktigt välkommen av min familj och vänner. Ed skrev ett brev till alla vi mötte efter det att vi kommit hem. Alla gulliga email och telefonsamtal vi fick efter det gör att vi längtar ännu mer efter att få flytta......helst i morgon. Men verkligheten är annorlunda, vi måste se tiden an. Vad mer kan man göra?

BAMSEKRAMAR till er alla.