Lusten att skriva något har varit liten

Har haft en depparperiod och gömt mig för omvärlden
sedan i mars.
Den 4:e maj kändes det som jag hade en flunsa på väg.
Mycket riktigt. Började hosta som sjutton. 5 maj kom
Anna på besök i drygt 2 veckor och det kändes verkligen
inte roligt att jag var krasslig under dessa veckor. Var hos
läkaren och fick pencillin....så här efteråt fattar jag inte
varför. Det dämpade väl eländet dessa 10 dagar men....
sedan började det om igen. Vi ringde doktorn och hon sa
att det är något som går runt och det tar ca 4-6 veckor
innan det är överståndet. Jag satt upp och sov i 3 veckor,
horisontell sömn var inte att tänka på. På tisd har det gått
5 veckor och jag börjar få krafter och lusten att göra något,
tillbaka.

Slutgnällt om det. Känner mig tacksam att det bara var en
vanlig flunsa, när jag fick veta att en mycket god vän till
mig har fått tillbaka cancern som hon hade för ganska
många år sedan. Min vän har en otrolig positiv syn på
livet och lever det fullt ut. Jag hoppas verkligen att hon
är stark nog att slåss denna gång också. Jag kan inte tänka
mig mitt liv utan henne. Jag ber till skyddsänglarna för henne.

Vi har börjat planerat flytten till Sverige men först ska vi
besöka Sverige i augusti. Vi räknar med att kunna flytta
nästa år på höstkanten. Det är mycket som ska ordnas med
innan dess. Vi ska försöka hitta ett boende utanför Stor-
Stockholm, vi vill hellre bo i en småstad. Iowa i all ära men
om man bor i mitten av Sverige är det faktiskt nära till allt
och alla. Här är avstånden betydligt längre.

Jag längtar efter att få träffa mina föräldrar, barn, barnbarn
och vänner. Det är snart ett och ett halvt år sedan vi sågs.
Vi kommer att ta med oss Nellie och Ricky. Jag har ingen här
som jag riktigt litar på eller som har hälsan att promenera
Nellie 4 ggr om dagen. Jag vet att det är många som vill träffa
Nellie och Ricky ska bli svensk medborgare och bo hos Anna.
Det var så mycket stress runt när Nellie löpte, så jag frågade
Anna om hon ville adoptera honom och till min stora glädje sa
hon ja. Han kan inte få ett bättre hem. Jag visste att hon ville
bli med hund och jag kan inte tänka mig att lämna honom till
någon annan.

Jag har haft ett uppehåll med släktforskningen ett tag. Ibland
kör man fast och då är det lika bra att ta ett break. Till min
förvåning hörde en av mina kusiner av sig för ett par dagar
sedan. Han bor i Växjö och har kontakt med några släktingar
där. Det ska bli intressant att se hur det fortlöper. Tog mod
till mig och ringde en faster till mig som jag aldrig träffat, mig
veterligen och vi hade en trevlig pratstund. Hon var också
intresserad av släktforskning, så det kan bli en trevlig relation.
Kontakten men mina släktingar på pappas sida har väl i stort
sett varit obefintlig. Har två kusiner och en farbror som jag måste
ta kontakt med också. Hittade dem på www.hitta.nu , ska bli
spännande att se vad det ger.

Nog för nu. Ska infoga lite bilder senare. Men just nu är kl 0100
så det är dags att slänga sig i bingen.

Kram till alla som läser.