torsdag 26 februari 2009

Struggle

Kära vänner

Vi kommer att besöka Sverige i sommar. Så eftersom jag vet att bestämmelserna är hårda att föra in sällskapsdjur i till Sverige, har vi vaccinerat Rickey enligt ordinationer mot rabies. Tyvärr missade jag att lusläsa Jordbruksverkets, införsel av hund och katt, där man säger att man måste ID märka hunden före vaccinationerna. Har nu emailat till Tullen i Sverige för höra om dom godkänner att vi får ett verifierat intyg att våran veterinär har givit Rickey injektionerna. För det är så att så att den första sprutan ska efterföljas med en booster efter ca en månad och efter 120 dagar gör man ett blodtest för att se om hunden har bildat immunitet. Sedan tar det ca 2 veckor innan man får svaret. Hela proceduren tar alltså 5 1/2 månad.

Så nu kommer vi in på ID märkning. Våran lokala veterinär har en lågfrekvent scanner för de microchips han använder. Han var så juste att ta reda på, att vi måste gå till Universitets-veterinärs-sjukhuset i Des Moines för att få ett som gäller i Sverige eller med ISO-standard som det heter. Hursomhelst nu måste vi låta sätta in två microchips, ett som är giltigt i Sverige och ett som är giltigt i USA. Varför i herrans namn har man inte samma i alla länder.

Men det ska bli väldigt spännande att höra vad Tullverket säger. Om Rickey måste börja om med vaccinationerna eller om dom godkänner att han är ID märkt före blodtestet. För man kan ju inte manupilera med blodtestet om han är ID märkt före detta tas.
Om blodtestet är inom gränsen för vad som är tillåtet, har det väl egentligen ingen betydelse var eller när han tog sina sprutor. Om han är immun borde det ju vara det som räknas.
Nellie är färdig att åka, hon fick sitt rabiestest godkänt när vi lämnade Sverige. Ett bekymmer mindre, tack o lov. Ibland undrar man om byråkratin existerar för dess egen skull.

Vi haft det ledsamt en tid. Eds mamma Vivian avled den 6 februari, hon blev 87 den 3 februari.
Hon led av Alzheimers de sista 4-5 åren. Hon blev plötsligt sämre i januari, gallan och levern kunde inte samarbeta. Läkarna fixade det men upptäckte vid undersökningarna att hon hade en liten tumör på bukspottskörteln. Efter sjukhusvistelsen, gav hon själv upp, jag tror hon visste.
Jag är glad att jag träffat henne en gång, när de hade ett Christmas party den 13 december. Hon hade en bra dag. Hon kände igen Ed och när han presenterade mig, tittade hon på mig med ett särskilt uttryck i hennes ansikte. Senare när vi var på hennes rum, tog hon min hand och sa "om han är dum med dig, ge honom en tjotablängare" jag övertygade henne att det kommer inte att hända. Hon hade humor den kvinnan. Jag tror Ed har mycket av hennes gener i det hänseendet.

Annars rullar allt på som vanligt här, vi väntar på våren nu. Så att vi kan starta med all odling.
Häromdagen köpte vi odlingsbrickor så att vi kan börja förkultivera.
Vi hade vårat första åskväder idag....usch.
Gässen kommer in stora gäng varje dag, tippar att dom är minst 500 varje gång. Det är ganska lustigt att dom kommer ungefär samma tid varje dag, runt 17-tiden.


Ed och jag sökte jobb på en plantskola för ca 3 veckor sedan. I veckan fick vi besked att Ed fick jobbet men inte jag. P g a att det stod emellan mig och en kvinna som jobbat där förut.
Det var väl bra på sätt och vis, att jag kan stanna hemma och ta hand om vovsingarna. Men samtidigt kände jag mig lite kränkt. Varför Ed och inte mig?...ok han är fysiskt starkare än mig....och jag är från Sverige och det kan kanske vara skrämmande att möta en annan kultur....ja ....som sagt jag vet inte vilken urskiljning hon grundade det på. Men för egen del skulle det varit kul att känna sig behövd. Att tjäna egna pengar. Man blir ju av någon anledning starkare när man kan göra rätt för sig och bidra till resan till Sverige. Samtidigt vet jag att Ed skulle ta det hårdare om det var tvärtom, för han vill ju vara den som försörjer familjen. Jag ger inte upp, ska försöka nästa år igen.

Kram till er alla.