Hemlängtan

Vinterlandskap strax före JUL
ren vit snö....wow

Julen var mysig. Ed lagade julmiddag på juldagen, gissa vad. Kalkon förstås, tack och lov var den inte så tråkig som jag trodde att den skulle vara. Jag tror han höll på i köket i 4-5 timmar innan allt var färdigt och det var riktigt gott.

Den 26 december vaknade jag upp med tårar i ögonen och det höll i sig till kvällen. Tror det var saknaden av mina nära och kära. Ed började genast fundera på flytt till Sverige, han är ju för go´. Det var skönt att tömma sig på ledsen-känslor. Man behöver nog det ibland.

Tyvärr är det svårt att hitta riktiga vänner här i lilla Madrid. Ok, jag har väl inte ansträngt mig så värst mycket, för jag tror att man möter vänner när man minst anar det. Allt har sin tid. Nu under vintertid sitter man ganska mycket framför teven och datorn. Tack o lov har jag en väldigt bra vän i Ed. Han är fantastisk lyhörd, humoristisk och känslosam. Det är en stor tröst med att ha två fyrbenta vänner också. Om man så bara har varit ute med soporna, önskar de en välkommen hem med skuttande pussar och viftande svansar.

Idag var Ed och jag ner till affären och när vi var på väg hem sa jag "undrar hur det ser ut nu när vi kommer hem". De senaste gångerna vi varit ute har Ricky dragit fram som en tornado, man ser skor, strumpor, söndertuggade papper m m överallt. Men när vi kom tillbaka satt båda i fåtöljen, som är belägen framför ett panoramafönster. Nellie på ryggstödet och "the little fart" hade överaskande nog hoppat upp och lagt sig med framtassarna över armstödet. Där satt dom och väntade på att vi skulle dyka upp igen. Det var första gången som jag sett Ricky ligga där utan att någon lyft honom upp i den. Så fort vi öppnar dörren rusar dom fram till oss för ett hjärtligt välkommnande. Dom är för go´a. Ja, snart har vi honom i sängen också...hihihi....hans små ben börjar bli längre tror jag.

Ricky älskar att ligga i ett par jeans nedanför sängen.

Här är dom små liven.....visst är dom söta när dom sover.


Ricky i sin nya chica kappa, lite för stor ännu men misstänker att den snart passar perfekt

Vad väntar vi på....come on, lets go.

Är jag inte söt...så säg.

Ok...vi gör så gott vi kan matte.....

Tack mina små sötnosar

Jag är fortfarande ledaren här bland oss fyrfota, så det så. Ok vi måste nog rätta oss efter de andra två pälsklädda fyrfota, de var här först.

Har försökt att redigera detta meddelande femtioelva gånger, men icke. Vill ha ett space mellan sista bilden och den övriga texten. Kanske det lyckas nu när jag skriver något nytt.

Jag ger upp. OK

Som ni förstår är mitt liv med Ed och mina små bäbisar mitt allt just nu. Kan någon undra........

Jag har ett stort intresse förutom detta och det är släktforskning. Har äntligen tid att utforska mina anfäder och jag lovar det är tidsödande men väldigt spännande. Som jag kanske har sagt tidigare, Eds mormors mor, är född i en ort sydöst om Växjö, Hjortsberga....min födelseort är Växjö. Han har forskat till och från och har en diger antavla. Han inspirerade mig till att börja och nu har jag betalat Genline för ytterligare ett år. Fick några slantar tillbaka på skatten, så jag gav det till mig själv i julklapp. Hursomhelst han har svensk blod i sig till fördel och nackdel för vi är lika envisa. Undrar just om envishet är en svensk egenskap.

Kram på er alla och ett Gott Nytt År!

Jag ser planeterna i det blå.....

Månen syns bäst på denna bild, men där finns också Venus (min planet) och Jupiter (Eds planet) till höger (om du hämtar hem den ser du ännu bättre)....det sägs att dessa planeter möter varandra vart 5:e år

....är det ett tecken eller?

Jag ser stjärnan i det blå.....

har aldrig haft ett så bra år som i år. Allt går i sin stilla lunk....men det finns så många människor som betyder så mycket för mig....jag ser att de är mina verkliga vänner...de finns där för mig i alla väder....de må blåsa nordan... blixtrar och dunder.....översvämningar...tornados.....blixthalka och snöstormar. Ni finns där och jag är er evigt tacksam att ni står ut med mig. Ni är mina änglar. Är kanske lite sentimental nu när det är jul.....men sanningen är den detsamma.
Önskar er alla ett Gott Nytt År.

Kram på er, särskilt till Ed, min omtänksamma make. Ed, Anna och Fia är några av mina änglar...jag tror jag har fler.

Kramisar

Ser du stjärnan i det blå.....

Ricky är nu 14 veckor han växer så det knakar (tyvärr tog dom bort en del av hans svans, det är fortfarande tillåtet här). Han har verkligen funnit sig tillrätta och vill redan domdera alla han känner. Han är redan en bortskämd liten "fart"...men vad gör det.

Jag har julkänslor i överflöd, det är vinterkallt -11 och snö. Dom visar en massa julfilmer på TV. Det gör inte saken bättre. L..Ä..N..G..T..A..R....H..E..M...SÅ ini hoppsan. Dom firar inte advent här, men har satt upp adventsstjärnor som skickats från Sverige. Ska försöka hålla de svenska traditionerna levande. Lucia finns inte heller i almanackan.

Letar just nu efter min julskinka, men ser bara dessa j....a kalkoner i kyldisken.,hehehe. Jag ska
bara ha min julskinka , ger inte upp så lätt. Stackars griseknoen.

Detta land har allt i överflöd, men inte en julskinka så långt ögat når.
Jag vill ha en färsk julskinka som jag kan baka i ugnen dan före julafton.
När den är klar måste man ju bara ta en skiva eller två, gärna tre med senap på
....mmmmm.

Kan någon hjälpa mig i jakten..... var jag ska finna denna njutning.

Julkramar på er alla

Ricky

Förlåt oss Ricky. Vi var tvungna att ändra ditt namn
p g a att ditt namn var så lika Nellies. När vi ropade
på dig kom Nellie skuttande och trodde att det var
hon som skulle få gå ut.

Ricky är en smart liten kille, han fattar redan att
han ska göra sina behov ute. Det händer förstås
en del våta olyckor fortfarande, men han har lärt
sig att göra det på en pet-pad.

Och han accepterar mer och mer att han måste
vara i sin bur ibland. Han gnyr ett par gånger men
när jag hyschar på honom och han inser att det inte
hjälper börjar han böka runt och morra åt bädden.

Välkommen Willie

Den här lilla krabaten är vår nya familjemedlem.

Han är född den 27 augusti och är alltså snart 11 veckor. Som ni ser påminner han mycket om Nellie. Han är en riktig liten tuffing. Även om det bara har gått tre
dagar busar han redan med Nellie och följer hennes fotspår när vi är ute på promenad.

Söndag morgon vaknade han 4.30 så det var bara att
kasta på sig kläderna och ut i kylan. Jag är envis som synden att få honom rumsren. Det är jobbigt de första veckorna, men det får man snart igen då man slipper torka pups och kiss stup i kvarten.

Han ligger i en stor bur på natten. Han gråter en stund men om han ser att jag ligger i sängen och hyschar utdraget så fort han piper, somnar han tryggt och lugnt inom några minuter.

Jag undrar hur mycket en valp kan äta egentligen. Han måste ha haft konkurens för han kastar i sig maten och tittar meddetsamma efter om han kan hitta något mer. T ex kattmat. Så nu är det ett himla flyttande på skålar. När han sover åker dom fram och när han är uppe åker dom upp på köksbänken igen.





Nellie är också en mycket lyckligar vovve som har fått en lek-kompis. Dom är lika outtröttliga i sin lek och här brottas dom för fullt. Nellie är lite svartsjuk tror jag för plötsligt har hon blivit en knähund. Så vi är ofta fyra stycken i soffan nu.




Ed har en stark dragningskraft på våra husdjur.
Två på knät, Taboo på armstödet och Dawn på
ryggstödet.

Lilla Willie (vilda Ville) verkar inte vara ett dugg trötthan vill bara reta Nellie tror jag.

Puss och Kram från oss alla

Typiskt mig att stava Surprise fel....
men nu har jag rättat det...hehehe

Suprise

Ja jag blev verkligen överraskad i lördags den 4:e oktober.
Det var planerat sedan 14 dgr att min granne Joan skulle ta
med mig på en shoppingrunda. Vi skulle bl a besöka en affär
som har mönster till lapptäcken. Jag tror det är ett populärt
handarbete här och nu har jag ju tid att göra saker som jag
tänkt på länge. Jag fann ett mönster som verkade bra för en
nybörjare. Ska ta ett foto på det när det är klart.

Hursomhelst vi åkte vid 2-tiden och sprang i affärer i 3 timmar.
Vi kom hem vid 6 och jag lastade av alla påsar på golvet innanför
dörren och Nellie möter alltid i dörren när vi, jag varit ute. När
vi pussat klart tittar jag upp och vem sitter i fåtöljen. Ed....nä,
det tog ett tag innan jag fattade att det var Anna som satt där.
Oh my God....så jag frågade....vad gör du häääär....det var lite
chockartat. Tur att man har ett starkt hjärta. Ja det var nog
den bästa födelsedagspresent jag någonsin fått. Jag får nu veta
att detta har planerats sedan i juni då Anna bokade en biljett
för att fira min födelsedag. Ed pratade med Joan om hon ville
ta ut mig på shopping så att han kunde hämta Anna på flyg-
platsen. Jag var faktiskt lite fundersam varför hon ville ta ut
mig på shopping eftersom hon inte handlade så mycket och
hon hade inte planerat vilka affärer hon ville gå till. Allt hängde
på mig och jag shoppade.....hehehe. Inte våldsamt men lite mer
än henne. Och man får säga vad man vill, Ed är väldigt tålmodig
när vi är ute och shoppar. Men det är skillnad göra det med en
väninna.

Men inte nog med det min familj hade skickat med presenter
såsom en svensk flagga. Så nu fladdrar den med vinden tillsammans
med den amerikanska på verandan....härligt.

Vad fanns mer bland presenterna....jo....prästost.....Kalles kaviar...
kaffe.....kryddor....fiskbuljong (har inte hittat det här ännu)....
gula ärtor....en burk lingonsylt....almanacka.....kalender.....en liten
väska i Thaisiden från mina kära vänner på restaurant Fyra små
rätter som jag besökte ett otaliga gånger, kan inte nog säga vilken
fin service det var och en så underbar familje anda varje gång man
kom för att äta av deras goda mat.
Jag fick också en slant som jag kan slösa bara på mig själv....
TACK för alla fina presenter. Jag får också tacka för presenter och
brev som skickats med post.
Det var en helt fantastisk födelsedag. Vi avslutade den med att gå
ut att äta på Texas roadhouse....dom har underbara revbensspjäll.

Lets do it again!!!!!

Kramar till er alla.

Det blev något fel

skrev en hel massa saker men allt bara försvann. Har nog inte förstått hur jag publicerar det efter att jag förhandsgranskar det Försöker en annan dag hehehe

Piece of cake

Jag har nu den äran att få stanna här i 2 år. Efter det måste jag ansöka igen

Pirrigt spännande

Glömde tala om att jag blivit kallad till den slutliga intervjuen den 14 augusti.
Vilket jag tror kommer att gå bra. Jag håller er underrättade hur upplösningen blir.

Tiden bara rusar iväg

Två månader har redan gått sedan jag lovade att vara lite flitigare med bloggen. Det kan bero att det inte händer så mycket här mer än det vardagliga.
Det är fullt upp med grönsakslandet och blomsterbänkarna. Trodde inte att det fanns så mycket ogräs hehehe. (Just när jag skulle fortsätta skriva om vädret här, hörde jag tornado sirenen). Vi var tvungna att gå till skyddsrummet, ovädret kom så snabbt. Usch, jag undrar om jag någonsin vänjer mig vid dessa hemska åskväder. Men i eftermiddags vid 4-tiden var nog det värsta jag varit med om. Vi hann precis komma in i skyddsrummet då det brakade loss. Hela himlen öppnade sig och vindarna var som värst 90-140 km i timmen (vet inte vad det kan vara i meter/sek. Efter ca 40 min gick vi hem vadande i dm högt vatten, gatan var som en å. Efter en halvtimma kom ett nytt oväder med åska, hagel och starka kastvindar. Efter det åkte vi in till Madrid för att handla lite grann och det var många som hade fått sina stora träd omkullfallna, tjocka grenar som brytits av. Alla diken och dräneringsanläggningar var fulla med vatten. Det kom 50 mm under en och en halv timme. I Des Moines hade blixten slagit ner i ett transformatorverk, det praktiskt taget exploderade. Och nu i skrivande stund 21.00 har ännu ett oväder kommit in. Det är bara fem dagar sedan vi vaknade 2.30 av att tornadosirenen ljöd. Det var första gången för mig och jag skakade nog lika mycket som Nellie. Usch vädrets makter är starka.

Måndagen den 15 juli lyckats Nellie smita vid 19 tiden hon jagade antagligen vilt i ett litet område precis bakom vårat hus. Det är en del buskar, träd och 1,5 m högt gräs där. Vi såg bara att gräset gungade av hennes framfart. Vi lockade och ropade på henne och efter 1 tim kom hon ut. Men hon gav sig in igen. Det är också väldigt sankt där och en damm med stillastående vatten, hörde att hon plumsade i. Men hon fortsatte sin jakt på vad det nu var. Vi stod där i timtal och försökte kalla på henne. Vi gick och satte oss på altanen ett flertal gånger, vi tänkte väl att hon snart skulle ge upp. 23.30 gick vi ut i detta område för sista gången med ficklampor, det var redan becksvart ute. Vi såg och hörde fortfarande att det rörde sig men hon dök inte upp. Jag fick plötsligt en känsla att det var något annat än Nellie som rörde sig där ute, för jag tyckte hon borde ha kommit när vi ropade på henne. Jag var helt slut och min positivitet var som bortflugen, jag trodde för första gången att något allvarligt hade hänt henne. Då kom gråten, var tvunget att ringa Anna i Sverige och berätta bara för att ha något att göra. Jag visste att jag skulle vara uppe resten av natten i alla fall. Ed gick och lade sig men efter en halvtimme var han uppe igen och gick ut för att kolla om hon kommit hem. Men han gick och lade sig igen. Jag avslutade samtalet med Anna 2.30 och gick själv ut på framsidan av huset. Då ser jag Nellie stå där i gatuhörnet och då kommer hon äntligen när jag lockar på henne. Både Ed och jag slänger oss ner på golvet där Nellie ligger helt slut, vi bara ligger där och kramar om varandra. Vilken Lycka att hon var tillbaks hos oss. Dagen efter var vi till vetrinären för hon var väldigt trött och det är förståeligt men hon var också väldigt kladdig och röd i ögonen. Så hon fick en kombinerad antibiotika/cortison spruta och ögondroppar. Hennes ögon var som tur inte skadade. Usch det var en pärs. Så här efteråt kan jag tänka mig att hon var rädd och desorienterad där ute i gräset. Och jag vet att hon har en stark jaktinstikt, men hon borde ha kommit fram tidigare. Ja vi får antagligen aldrig veta vad som hände henne där ute. Vi är bara så tacksamma att hon kom tillbaks.

Ja det var några händelserika dagar som jag helst skulle vilja vara utan. Men det har väl någon mening även om jag inte kan se det nu. Jag är förstås väldigt tacksam över att jag har ett sånt bra liv och borde visa en större tacksamhet över det.

Det är så ledsamt

att du måste resa tillbaka Anna. Även fast jag visste att den dagen skulle
komma önskade jag att det aldrig skulle ta slut. Grät nästan hela dagen när
du åkte, ja vi grät tillsammans Ed och jag.
Du är en fantastisk vän och det kommer du att vara för evigt. Nu försöker
jag tänka positivt på allt vi upplevde tillsammans dessa 3 veckor. Det var
jätte roligt att ha dig här och det är min tur att komma till Sverige nästa gång.
Vilket vore underbart för jag saknar även den personliga kontakten med mina
föräldrar, min bror, mina barn och barnbarn. Och min syster förstås men hon
flyttade norrut i Sverige och vi har träffats mycket sällan sedan dess.

Vädret är fortfarande ostadigt här. I förrgår var det 33 grader och hög luftfuktighet. I dag är
det 12 grader och regn. Tyvärr drabbades Parkersburg (i norra Iowa) häromdagen av den starkaste tornadon på skalan. Vilken tragedi att se bilderna efter massakern, hela huskroppar som lyfts från dess fundament. Inredning och människor har hittats en halvmil därifrån, det är fruktansvärt. Dessa människor har plötsligen inget hem. De letar i spillrorna om något finns kvar av deras forna liv.

Jag själv är dödsrädd bara av dessa åskväder vi har haft i vår.

Ja det är oroligt i hela världen och när man ser vad en naturkatastrof kan göra önskar man att
alla kan hålla fred med varandra. Trots allt som händer i världen måste livet gå vidare.

För att göra livet lite lättsammare har vi planterat blommor, perenna & annuella & bienna i våra blomsterbänkar. Vi har satt frön och plantor i vårat nya grönsaksland. Såsom tomater 3 sorter, paprika, gurka, röd & gul lök, broccoli, vitkål, blomkål, morötter, rödbetor, räddisor, sallad, spenat, dill, gräslök, persilja, basilika, timjan. Smultron och jordgubbar inte att förglömma. Potatisen fick inte plats hehehe, vi får utöka nästa år. Ja det ska bli spännande att se vad som kommer upp och vad som kan skördas.

Önskar alla som läser detta en Skön Sommar Kramar på er

Jag är så glad

jag fick mitt arbetstillstånd idag....det betyder att jag äntligen kan försäkra mig för läkarvård och tandvård här i landet USA eftersom jag kan ansöka om ett social security number.....yahooooooooo....och det är gratis....för att min kära make är pensionerad sedan länge som yrkesmilitär...vem kan ana att detta händer mig.....jag är bara så tacksam

Det är så himla mysigt när du är här Anna

Du kom den 3 maj och vi hade 3 hela veckor att umgås.....och nu återstår bara 5 dgr....var har tiden tagit vägen. Ja vi har sett det mesta runt omkring här nu. Vi har plötsligt ett underbart
sommarväder sedan en vecka tillbaka. Vi har planterat växter i blomsterbänkarna och grönsaker i grönsakslandet. Vi har sett naturen med all sin prakt i naturreservatet Ledges. Vi har besökt sjöarna runt omkring och floden Des Moines som har visat sin styrka. I dag reste vi
tillbaks till dåtid med järnvägen och trots min höjdskräck var det verkligen en upplevelse. I går var vi i stadsbyggnaden i Des Moines och det kändes väldigt starkt. Vilken prakt och vilka konstnärer som skapat denna byggnad. Det startade i stort sett med en lada på 1700-talet och nu är det en byggnad utan dess like. Vilka fantastiska människor som byggt detta underverk och utvecklingen har gått så snabbt. Och jag ser att jag flyttat till ett land som är väldigt patriotiskt.
Människorna här mycket vänliga och ödmjuka för det mesta. I jämförelse med Sverige ligger dom faktiskt på topp vill jag säga. Det kanske är därför USA är en sån så stark världsdel. Men jag kan samtidigt känna att dom måste överglänsa alla andra....ja det är dubbelt.

allt gick bra ....måste bara vänta nu.....på att kvarnarna ska mala

Våren gjorde ett skutt tillbaka

Vaknade i förrgår med 5 cm snö. Med detta besked får jag skjuta fram mina planer på att börja plantera. Det verkar som om jag får vänta till efter pingst efter svenska mått mätt. Som sagt våren är så lurig. Den vill testa oss och fresta oss. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Idag har det varit varmare och blåsigt som det ofta är här. Så snön är snart borta igen.

immigrant

ja nu är jag en av dem. Kan inte önska mig något annat och tack vare Fia vår bästa vän och mentor har vi klarat det hittills. Du är guld värd Fia. Du släpper allt vad du har i händer och i dina tankar när jag/vi kontaktar dig. Du är enastående. Har nog aldrig mött en person som du och då måste jag i samma andetag säga att Anna är av samma kaliber, min bästa vän i Sverige. Nog med beröm :) men jag älskar er . Men som sagt jag får känna på att vara invandrare i US. Börjar snappa upp språket ganska bra men det är en sak att förstå och att göra sig förstådd. Det tar sin tid och det har sin tid.

För att inte tala om Sverige och dess byråkrati......somnar nästan i samma andetag. Det är rent sagt uttröttande. Jag har meddelat min nya adress i brev och har skrivit under med min underskrift (för det måste man) , men ingen förstår att jag verkligen flyttat. De enda som förstår är Skatteverket, dom är verkligen på hugget när det gäller tydligen. Men det kvittar egentligen
när man förstår att kärleken är viktigast.

Har ett möte med myndigheterna här den 11 april....håll tummarna. Vad jag förstår handlar det bara om att visa min identitet. Ska fotograferas och lämna fingeravtryck. Men man vet inte vad dom har i bakfickan!!!!!???

översämning

fan det blev översvämning i toaletten när jag spolade, vet ej vad som hände men jag måste ta reda på det.
Har en heltäckningsmatta där, än värre...shit och kl är 2 in the morning. Where are my angels????

Det är äntligen vår

Jag kan äntligen påbörja att sätta frön till vårat grönsaksland och till blomsterbänkarna